Så var den julen över!
Tycker att det gick över förväntan, hela familjen med mormor och morfar och hundar var här hos oss. Malin och Kalle kom och joinade oss på kvällskvisten också!
God mat och härligt sällskap, precis som julen ska vara.
Vi skickade upp rislyktor, som på nåt sätt symboliserar de två som fattas oss.

Snart är det ett nytt år...undrar vad det har att erbjuda...
Den som lever får se!

Kram på Er!

Nu var det längesen jag bloggade, fullt upp med valp! Men det är bra, då har man annat att tänka på en stund.
Jag tänkte skriva lite om rädsla... Jag är rädd nu för tiden...för döden... Jag är inte rädd att dö själv, men att någon annan i min närhet ska.
Det är otroligt påfrestande att gå omkring och vara rädd för det! Jag vet ju att man inte "ska" gå omkring och tänka så, men det är lättare sagt än gjort ibland.
Nu har det snart gått lika lång tid sedan pappas olycka som det var mellan Klas och pappas... 1 år och 3 månader... Jag tänker ofta: vems tur är det nu då?
Jag försöker verkligen leva i nuet! Men det är svårt...sååå svårt att slå bort den där tanken!

Det är inget jag kan göra något åt att människor dör, jag vet det, men jag önskar att jag kunde! Känslan av maktlöshet gör mig tokig ibland! Man vill ta hand om "de sina" som man har omkring sig. Men i slutänden så kan man bara ta hand om sig själv på bästa sätt.

Ibland säger jag: Jag orkar inget mera! Men man gör ju det ändå...för att man måste... visst kan man lägga sig ner och "ge upp" men vad ska bli bättre av det?

Det är svårt att känna sig tacksam över vad man har. Det är lättare att tänka på det/dom man inte har.
Men det är något man MÅSTE komma ihåg och påminna sig själv om!
Jag är lycklig, glad & tacksam att jag har min familj, Henke, mina djur och mina vänner!
Att jag får låna Er den tid som är just nu! Att jag fått låna Er den tid som varit! Att jag förhoppningsvis får ha Er en stund till.
TACK för att Ni finns i mitt liv!
Puss & Kram

Idag är en bra dag!
Gick in på Ica Järbo för att köpa lite vatten när man ska åka så långt som till Hedesunda... Kassörskan tittade på mig och sa: Men OJ vad fin du är idag!
Det kan ju bara bli en bra dag när den börjar så! Man tackar man tackar!! ...undrar hur jag brukar se ut annars när jag går på Ica...

Sen drog jag ut mot Hedesunda i snöslasket för att få en blodtrycksmanschett, som jag ska ha på mig i 24timmar. Den pumpar igång en gång i kvarten och i natt en gång i halvtimmen!! Undrar om jag kommer att få sova nåt...

Passade på att hälsa på Mickis också! Det var roligt att se henne, ja Alfred och Molle också såklart!
Ja... Danne med...

Så nu är jag fullpumpad med positiv energi! Komplimang OCH träffat en god vän!

Henke ger mig komplimanger varje dag, det uppskattas ju mest av allt förstås! Men roligt att få av någon annan!

Sammanfattning: Högt blodtryck men snygg! Bra dag!

Att säga upp sig från sitt jobb kanske inte är det smartaste draget i dessa tider.
Men det är precis vad jag gjort!
Det känns faktiskt bra!
Klart man är lite orolig att inte hitta något nytt och att det kommer att bli knapert i
någon månad framöver pga karensdagar från A-kassan.
Jag trodde att jag skulle få massor av negativa reaktioner, men nästan alla har sagt:
Klart du gjorde rätt!
Men det viktigaste av allt är att Henke stöttar mig i mitt beslut, det drabbar ju faktiskt honom
också lika mycket.
Det kan inte vara meningen att man ska behöva ha ont i magen varje dag för att åka
till jobbet.
Jag resonerar mycket med mig själv i huvudet:
"Men Maria, det är så här livet är bara! Man jobbar, man äter, man sover, man kliver upp i ottan
för att åka till jobbet, man äter, man sover....osv...

"Nej! Vem har bestämt det? Varför ska man inte kunna göra något man tycker är roligt?
Även som arbete? Fattar väl jag också att man måste ha en inkomst, men kan man inte
ha det från något man brinner för, något man får energi av?"

"Jo, men varför skulle du lyckas med det? Du har inga pengar, du har ingen erfarenhet!"

"Men då får man väl ordna det då! Varför skulle inte jag lyckas? Andra före mig har
ju gjort det!"

Fram och tillbaka, fram och tillbaka...

Jag hoppas att den positiva energin vinner över den negativa tillslut!
Varför låter man sig själv påverkas så mycket av andra? Det finns tillräckligt med negativa
människor i världen! Jag vill inte vara en av dom! Vill du?

Kramar från mig ♥

Ibland har jag tänkt att det kanske vore enklare att skjuta ifrån sig alla i sin närhet. Flytta långt bort och skapa sig ett liv i ensamhet... Då slipper man ju bli så ledsen när människor (eller djur för den delen) försvinner ifrån en. Då har man ingen att sakna! Ensam är stark var det ju någon som sa!

Ingen nära relation till familjen, ingen kärlek, inga vänner, inga djur. Möjligtvis kollegor som man kan hålla på lagom avstånd.

Ja, jag har faktiskt tänkt så många gånger under dessa 2½ år!

Men sen går det över lika fort. Hur roligt vore egentligen livet då? Skulle det verkligen bli bättre?
Svaret ger ju sig själv!
Vad vore livet utan familjen, kärlek, vänner och djuren? INGENTING!

Kramar till Er ♥

Att sakna någon kan vara oerhört frustrerande.
Saknaden av dom som inte finns med oss i livet längre, men även saknaden av dom som "försvunnit" ur mitt liv av andra anledningar.
Saknaden av pappa & Klas är nog mest frustrerande för det kan jag inte göra något åt! Dom kan jag "bara" plocka fram i minnet...
Men det är också frustrerande att sakna människor som faktiskt fysiskt finns kvar här på jorden.

Jag saknar Elizabeth, våra vinkvällar och hundsnacket!
Jag saknar Sussie, vi pratade om allt!
Jag saknar Lotta, vi visste att vi alltid fanns där när någon av oss behövde den andra.
Jag saknar Monica, våra hundpromenader och din matlagning :D

Ja det finns många jag kan känna saknad efter!
Det är klart att människor kommer och går genom livet. Vissa vill man ha kvar, vissa kanske man "väljer bort", vissa kanske kommer tillbaka.
Är det inte otroligt dumt att gå omkring och sakna folk som finns ett telefonsamtal bort?
Det är väl bara att ringa och säga - Jag saknar dig! -
Hur svårt kan det va?

Jag saknar också Malin som är i Norge, men hon kommer snart hem!
Jag saknar Henke varje dag han är på jobbet!

Vi har bara varandra till låns en stund! Så - var rädd om Er och dom Ni tycker om!

Kramar från mig ♥

God morgon!


Den 2a december... 22dagar kvar till julafton. Det är blandade känslor kring julen nu för tiden.
Alla tillfällen då släkt och vänner samlas blir det så förbannat tydligt att några fattas.

Förra året åkte familjen till Egypten över julhelgen, det var fantastiskt skönt! På själva julafton var vi ute och körde fyrhjuling i öknen. Då var det ganska skönt att bara glömma bort att det var jul.
Men i år ser jag faktiskt fram emot julen!
Vi har bjudit hem familjen hit och även erbjudit sovplats för dom som vill... Mormor & morfar kommer med sina hundar, vi får väl hoppas att dom orkar med Knärten. Vore fint om dom kunde sätta honom på plats lite :D

Jag har till och med pyntat i år, ganska mycket också... röda gardiner å dukar, stjärnor å adventsstakar, guldiga julkulor. Vi kanske skulle haft en gran också?
Henke? Kom igen nu! Ska vi, ska vi??

Jag har nog varit den som hållt mig undan mest när det varit firande av olika slag. Det blir liksom med blandade känslor... Jag ville verkligen INTE gå på typ födelsedags fester, det blev för påtagligt. Samtidigt som man fick dåligt samvete för att man inte var där...

Helt klart ska man göra det som känns bäst för en själv! Men samtidigt är det ju synd att gå miste om att träffa dom som betyder mycket för mig!

Nej nu börjar Knärten "härja" lite för mycket, dax att gå ut!

Kramar! ♥

God förmiddag!
Just hemkommen från en promenad i skogen med lilla Knärten. Det är terapi för själen det! Ja det blåser och det är grått och kallt men det gör liksom ingenting... Att se hur den där lilla, envisa rackaren kommer som skjuten ur en kanon när jag ropar på honom det är så härligt!
Sen att det är godiset som jag har i fickan som lockar mest det skiter man väl i?!

Det är vid sådana här tillfällen man vet att livet är värt att leva! Det gäller att ta till vara på dessa stunder då man trivs som mest.
Ibland är det svårt att leva här och nu, det är lätt att "gräva ner" sig i det som varit, allt det där jobbiga. Därför försöker jag att tänka NU, inte DÅ eller SEN...
Klart man måste tänka på framtiden också, men den kommer ju förr eller senare ändå...

Pappa och Klas finns med i tankarna i princip hela tiden. Jag har tyckt att det är jobbigt ibland för det är så lätt att bara tänka på det hemska som hänt.
Men dom finns ju med i dom fina tankarna också! Nu brukar jag te x tänka hur Klas skulle ha kommit och lekt med Knärten. Han kom alltid och hälsade på när jag hade valpar och låg i valphagen med dom.
Pappa skulle ha hjälpt mig med jakten, när Knärten blir mogen för det. Dom finns med mig hela tiden och det är jag glad för!

Klart jag fortfarande blir ledsen ofta för att jag saknar dom så mycket! Jag försöker tillåta mig själv att bli det också, fast det är jobbigt att vara ledsen.

Men idag är en riktigt bra dag känner jag, så den tänker jag ta till vara på!

Sköt om Er och var rädda om varandra!
Kramar ♥

P.S lägger ut en bild på Klas & James D.S