21 juni 2009 förlorade vi min lillebror Klas i en bilolycka, han var då 24 år. Klas var en av mina bästa vänner och min själsfrände.

30 september 2010 förlorade vi min pappa i en olycka också efter vägen, han gick av vägen med lastbilen. Pappa var lite av min idol och förebild. En man med stort hjärta och någon att se upp till.

Hur resten av familjen klarat av detta är nästan obegripligt. När man inte ens hunnit förstå att Klas är borta så är det dax igen...

1år och 3månader mellan olyckorna! Det ska inte hända helt enkelt! Det är mer än vad någon ska behöva gå igenom på en livstid...