Alltså, man kan ju inte annat än att beundra min mamma!
En fantastisk kvinna, som alltid ställt upp och alltid funnits där när man behövt henne.
Dessutom så jäkla snygg och fräsch jämt.
Hon har fött fyra barn och har ändå sin mannekäng kropp kvar! Jag önskar att jag hade fått dom generna... men icke!

Mamma är min idol och förebild! Tänk vilket tålamod man måste ha som mamma! Det skulle jag aldrig fixa!

Att hon nu också kör egen motorcykel gör inte beundran mindre, det är så häftigt!

Nu är det väl så att alla ser upp till sina föräldrar kanske? Men vår mamma ÄR verkligen speciell, den bästa mamman man någonsin kan önska sig. 

Jag är ju äldst i syskonskaran, nu kommer inte jag ihåg så mycket från min barndom...men pappa har sagt att jag var väldigt snäll när jag var liten. Men att jag "tog igen" det i tonåren... Förstår inte vad han menade med det ;)
Sen kom Fredrik fyra år senare, jag kommer inte ihåg så mycket av honom heller när han var liten...utom vissa hyss som jag inte tänker berätta om här!
Fem år efter Fredrik kom Klas till världen, en unge med bra röstresurser och humör utan dess like.
Tre år efter Klas föddes Linus...i vår cheva van...100 meter hemifrån! J
ag var med!
Pappa var barnmorska!
Inte direkt något man glömmer i första taget. Linus var världens gladaste unge, han log jämt!


Så - Tack mamma!
Tack för en trygg och fin uppväxt!
Tack för att du alltid ställt upp!
Tack för mina bröder!
Tack för Ängbest!
Tack för att du är du!

Jag älskar dig!
Puss och kram