Brev till Klas

Tjululu Brurshan!
Läget?
Jag tänkte att jag gör som jag gjorde till pappa, skriver ett brev till dig. Livet är så förbannat tomt utan dig, du är saknad av så många!
Fattar du hur mycket jag tänker på dig? Hela tiden dyker du upp i mina tankar!

Du vet väl att jag och Henke skaffat valp antar jag. Han påminner om dig, Knärten. Envis som synden, ett sjuhelsikes humör, men ett otroligt gott hjärta och vacker som få!
Han har dock lite mer skäggväxt än du ;)

Jag kan känna mig så ledsen över att Henke aldrig fått träffa dig, jag vet att ni skulle gillat varandra skarpt! Men jag pratar om dig mycket och visar bilder. Vi har en del foton på väggarna på dig och pappa.
Tids nog får jag förhoppningsvis presentera er för varandra...
Men om du är med mig lika mycket som jag tror, så känner du väl Henke rätt bra vid det här laget?

Ibland fantiserar jag om hur du sitter i en av sofforna här ute på verandan, dricker en cg och pratar skit. Eller att du och Henke åker ut i skogen på varsinn enduro.
Kommer du ihåg när jag provade din cross? Hahaha herregud! Jag trivs bättre på 4-taktaren det kan jag ju säga!

Hur som helst är jag glad att jag fick spendera din sista dag i livet tillsammans med dig. Jag är glad att du ringde mig den där sista gången alldeles innan den där jävla olyckan. Jag är glad att vi pratade som Stånk Tommy, men mest glad att vi hann säga "jag älskar dig".

Saknar dig så det gör ont! Du fattas mig! Älskar dig alltid!

Vi hörs igen

Puss och kram från syrran


Kommentarer
sara

Vad fint! Han är så saknad, älskade Klas! Han finns alltid i tankarna! Puss å kram <3

2012-02-01 @ 12:45:41


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mariasmening

Livet går vidare! Eller?

RSS 2.0