Vems ideal?
Överallt matas man med dieter, träningsmetoder, skönhetsingrepp osv.
Det är väl klart att kroppen tar stryk av övervikt, men för egen del känner jag inte att jag fysiskt mår dåligt.
Klart jag tittar mig i spegeln och ser att jag inte ser ut som "idealet" och vissa dagar vill jag bara kräkas över min kropp. Jag jämför mig med andra i min närhet, jag avundas dom som kan ha ett par snyggt sittande märkes jeans.
Men mår jag dåligt kroppsligt? Nej!
Jag promenerar 1 timme i ganska raskt tempo utan problem. Jag har inte problem med knän eller rygg.
Det finns dom som tycker jag är fin trots min storlek! Hur lär man sig att tycka själv att man är vacker?
Henke säger till mig VARJE DAG att jag är det finaste han vet, varje dag! Det hjälper! Det blir aldrig tjatigt heller!
Jag har ingenting emot skönhetsoperationer eller injektioner och allt vad som nu finns, men jag tror inte att jag skulle göra det själv. Jag förstår att man vill förstora brösten om man mår dåligt över dom man har, eller lyfta dom om dom hänger. Missförstå mig inte! Det här är ingen moral predikan!
Jag försöker bara resonera med mig själv...som vanligt...
Ja, jag gör som så många andra, jag klagar över vikten men gör ingenting åt det! Jag älskar god mat, choklad, semlor, godis... you name it!
Det värsta är att prova kläder, jag som älskar kläder! Jag tycker det är roligt med kläder! Men det är inte roligt när man står i provrummet och inser att den här får jag inte ens igen! Varför kan det inte finnas större storlekar bara? Varför måste det vara speciella avdelningar för de större storlekarna? Dom kläderna är ju aldrig lika snygga som de övriga...
Viktväktarna, GI-metoden, LCHF, soppor, barnmatsdieten, stenåldersdieten...
Hur länge levde dom på stenåldern?
Äh, jag skiter i det, jag äter hemmagjord potatismos med köttbullar och brunsås, spagetti och köttfärssås, jag äter vitt bröd till frukost med 3 koppar kaffe till. Jag fortsätter med hundpromenader och ridning som jag tycker är roligt och skönt!
Jag får helt enkelt lära mig att älska den här kroppen som jag på egen hand byggt upp.
Jag är ju rätt nöjd med mina bröst, jag gillar mina ben, mitt hår, mina ögon....tja det var ju ganska mycket jag faktiskt tycker om!
Här ska tränas hårt på självkänsla och självförtroende!
Kram till er tunnisar & tjockisar!
Kram till er med stor näsa & er med små näsor!
Kram till er med stora bröst, hängiga bröst, små bröst!
Kram till er med generande hårväxt!
Kram till er med fula tår, korta tår, långa tår!
Kram till er med ridbyxlår, muskulösa lår, smala lår!
Den här bjuder jag på:
Men lilla vännen! Det är väl inget fel på din kropp?! Återkom när du varit gravid ett par gånger och har ett förstört knä som hindrar diverse s k effektiva träningsmetoder!!
Kram på dig! Din fd arbetskamrat
Jag känner dig knappt Maria men jag tycker du är superfin! :)
Jag känner igen mig exakt i det du skriver i det här inlägget.
Ha en fin dag! :) Kram
Ha ha ha ha.....
skrattade gott,
speciellt över din fundering om hur länge de levde på stenåldern?? Ha ha ha, kan ju inte ha varit särskilt länge?
Det viktiga är ju att må bra i själen också! Det syns ju faktiskt också utanpå, väldigt tydligt!!
Så fortsätt på din tänkta bana, bra!!
kram
A GH
Kram på dig :))
Jag har ju vart den smala! den mulliga! & den gamla mulliga gumman med överhängade hull....
Mådde jag bra som smal? var jag nöjd med min kropp från 15 år upp till en bit över 30? njaaa tror inte det...ingen rumpa, inga bröst, inga kläder som satt bra på min kropp, inget skoj när alla använde BH i kupa B! och jag fick leta på minus A och endå var den för stor! 30 år och stl 34 på byxor (vid 20 handlade jag på barnavdelningen fortfarande)...vet inte Maria om jag var så nöjd, är inte nöjd nu heller iof, men gummhullet som uppkommit efter sluta röka och fött barn på gamla dagar....men säger som dig-älskar allt som gör livet gott och min kropp är bara MIN, dom krämpor jag har- javisst dom kanske skulle vara lindrigar med några kilo mindre...men i gengäld så fanns dom där när jag vägde 43 kg med :))
Näääää det finns värre saker att må dåligt över, så länge vi mår bra och kan göra det vi vill så är vi lyckliga, med eller utan hull...älskad är vi av våra män, nära & kära oavsett hur vi ser ut och det är huvudsaken....
& vet du, DU är fin, det har du alltid varit och kommer att förbli så....
Kramisa
