Vilket ord... döden... utan att bli allt för djup, ska jag försöka skriva lite om dom tankarna.
Det finns så många olika upplevelser kring döden.
Likväl som olika tro om vad som händer efter döden.
Inte kan det väl bara bli slut? Svart? Tomt? Nej det vill jag inte tro iallafall.
Hur "kul" vore det?
Vissa tror att man kommer till himlen.
En del på att man föds på nytt.
Andra tror att man föds på nytt i någon annan skepnad än människa.
Vissa tror att man blir en ande, som går över till andra sidan.
Vad är "den andra sidan"?
Är det bättre där än här?
Tids nog lär man väl få svar på alla frågor. Men det är ju nu man skulle vilja veta, eller nja inte om det bara blir svart. Det vill jag inte veta isåfall...

Jag vill gärna tro att Klas och pappa, ja även farmor och andra, finns runt omkring oss på nåt sätt. Kanske som "änglar" som knackar oss på axeln ibland. Ser till att inget ont händer oss...

Önskar bara att jag kunde känna närvaron ibland.
Jag tror att jag gjort det en gång. Men det var liksom en dröm, fast ändå inte... svårt att förklara.
Det var Klas den gången, några dagar efter hans olycka. Han satt på sängkanten och höll mig i handen. Jag frågade varför han hade väntat så länge innan han kom, han svarade att det var någon annan som hade behövt honom mer.
Det var så förbannat verkligt på nåt sätt, man vet att man liksom drömmer, fast man inte sover riktigt...

Såklart är dom ju närvarande hela tiden eftersom jag tänker på dom flera gånger varje dag. Men ibland vore det så skönt att få något slags tecken på att dom är tillsammans och har det bra.

Det blev ett tungt ämne idag, men det är skönt att skriva av sig lite.

Sköt om er och ta hand om era nära och kära

Over and out!

blev en kanon helg!
På lördagen var jag ut och käkade med "gamla" brudgänget. Det händer inte allt för ofta nu förtiden, så det blir lite extra mysigt när vi väl ses allihopa.
Så här snygga var vi iallafall

Sara & Malin:


Mickis och jag:



Det blir alltid mycket tjejsnack och höga garv, vi skrattar både åt varandra och med varandra!
Vi måste bli bättre på detta... Varför gör man så? Varför ska det vara så svårt att träffas lite oftare?
Tror att alla över lag är lite så här, så säger man alltid: Det här måste vi bli bättre på!
Vi har ju alla lärt oss att livet är skirt och ibland alldeles för kort!
Nej! Vi får skärpa till oss helt enkelt!
Mysigt och roligt hade vi iallafall!

På söndagen, igår alltså, lastade vi ena enduron och åkte ut till Hedesunda. "Vallade" ihop hela familjen för korvgrillning och "häng" i solen.
Det här gillar jag också skarpt! Hela familjen samlad, ute i finvädret, en eldstad och 2-hjulingar med isdäck!

Här är Henke och Fredrik:



Fick en liten "flashback" när Emil kom i en röd 240 som tillhört Klas en gång i tiden. Jag minns hur jag körde på isen i den med Klas bredvid, han talade om när jag skulle göra vad. Hahaha det måste låtit roligt om någon hörde oss: "Stå på fullt! Släpp av, i med 2an NU! GASA! Styr emot! Mer mer mer! BRA! Typ så kunde det låta...
Henke knäppte några fina kort, så jag lägger ut ett av dom:



Så... helgen har varit kanon! Fler sådana TACK!
Avslutar detta inlägg med en bild på min fina mamma tillsammans med Knärten:

Puss och kram på er!

Hej pappa!
Hoppas att allt är bra med dig. Med mig är det helt okej.
Jag ville bara skriva ett brev till dig för att jag saknar dig så mycket och det här är kanske ett sätt att tala om det...
Jag har sagt upp mig från jobbet, det kanske du vet redan? Jag antar att du kanske inte tycker att det var ett så smart drag men det blev liksom för jobbigt helt enkelt. Hoppas du förstår iallafall.

Vi har skaffat en petit! Visst kommer du ihåg att du och jag pratade om det för flera år sedan? Att jag ville ha en sån och att du skulle hjälpa mig med jakten?
Han heter Knärten och är snart 5 månader, ett riktigt yrväder! Den här har man då fått för sina synder det kan jag lova hahaha! Men han är otroligt mysig och jag vet att du skulle älskat honom.
Ibland kan jag se framför mig hur du lägger dig på köksgolvet hemma i Landa och busar med honom. Så som du gjorde med mina andra hundar.
Det hade varit så fint att få följa med dig ut i skogen igen och du skulle haft en av dina bössor på axeln.
Inte för att du skjuter särskilt ofta, för dig var det mest upplevelsen och naturen som var viktig och lyssna på hunden förstås...

Jag saknar att se dig och mamma tillsammans. Man såg så tydligt er kärlek och respekt för varanda, ni har alltid varit en förebild för mig om hur ett förhållande ska vara.

Vi hörs snart igen!
Hälsa Klas också att jag saknar honom!

Tills vi ses igen... jag älskar dig och saknar dig
Puss och kram
Dotra

Denna historia började onsdagen den 28 juli 2010 i Forsbacka med ett litet meddelande på Facebook.
Jag satt ute och solade lite på lunchen, då Henke skulle väga ut från tippen... såg att han väntade länge och jag vet hur stressade dessa chaufförer brukar vara :D
Så jag sprang in och vägde ut honom då Oskar (som jobbade i vågen) var på vift.
Lite senare på dagen hade jag ett meddelande på facebook där det stod: Tack för hjälpen idag! Även då jag inte visste vad chauffören jag vägt ut hette så kopplade jag ändå ihop det.
Så jag svarade bara Vassego! Typ...

Sen var vi igång! Fortsatte konversationen på "fejjan" ända till sent på kvällen. Jag kom ihåg att jag satt och kollade i telefonen hela vägen hem till Hedesunda, sen hade jag väääldigt bråttom att få på datorn när jag kom hem.

Vi hade ett bra "tugg" och jag ringde till Malin och läste alla meddelanden medan jag fortfarande skrev med Henke.
Som värsta fjortisen blev jag!

Dagen efter fortsatte vi skriva till varandra och på kvällen fick Henke mitt telefonnummer och han ringde efter en stund.... Vi pratade i TRE timmar!
Detta var alltså på torsdagen och på fredagen den 30 juli hade vi bestämt att jag skulle åka till Järbo och hälsa på. Tror jag inte kom upp förrän runt elva halv tolv på kvällen... jag hade ju fullt upp med att packa mina saker i lådor då jag skulle vara urflyttad ur lägenheten på söndagen.

Jag skulle iallafall komma till Järbo på "kaffe med sked" (internt skämt)

Sen den dagen blev jag kvar... Jag flyttade aldrig till lägenheten i Sandviken som jag skulle... Jag och Malin skulle ju liksom flytta dit båda två. (Nej inte till samma lägenhet men till Sandviken)
Nope! Jag flyttade hem till Henke i Järbo istället! Här gick det undan!
Det bästa jag gjort i hela mitt liv!!
Det måste blivit en rätt stor omställning för Henke från att bott själv i detta stora hus till att jag, James och Bugsy flyttade in.
Tarzan (katten) kom några månader senare då han varit försvunnen när jag flyttade.

Jag tror ju nånstans att allt har en mening...fast det kan svaja ibland då jag inte hittar nån mening med att både pappa och Klas är döda...
Men jag tror att Henke kom in i mitt liv i rättan tid!
Drygt 1 år efter Klas olycka och 2 månader innan pappas olycka.
Jag vette sjutton hur jag skulle klarat mig utan Henke...

Just det! Den 6 november samma år förlovade vi oss!

Tack Henke för att du finns hos mig! Jag älskar dig mer än jag nånsin trott var möjligt.

Puss och kram

Jag skrev ju tidigare om att jag var till Årsunda och red. Nu har det blivit fler gånger och det kommer att bli ännu fler. Så jag tänkte presentera min nya vän Wilma!

Kanske inte den bästa bild jag tagit, men den får duga för nu...

Det är svårt att förklara den lätt euforiska känsla jag får av närheten till hästar. Iallafall en sån här häst som ger så mycket tillbaka! Hon älskar att bli pysslad med, står och blundar när man borstar henne i ansiktet. Otroligt fin att rida, pigg och framåt men ändå bussig!
Jag är så glad att jag tog den här chansen.

Knärten har ju härmed också blivit stallhund... vilket han passar perfekt till med sitt skägg och vita tassar! Hrmm
Försökte fånga på bild hur han såg ut i skägget igår, men han var även full i snö så det syns inte så bra här.


Husse tycker inte precis att han luktar hallonbåtar när vi kommer hem, så han brukar tvätta av honom :)
Men han (alltså Knärten) blir iallafall väldigt belevad... ena dagen promenad i Boulognerskogen i Gävle, andra dagen i Järboskogarna och en annan dag bland hästarna.
Ombyte förnöjer heter det ju...

Nu ska jag försöka bli bättre på detta bloggande!
Men om ni tycker att det dröjer för länge mellan gångerna så kan ni kika in på Henkes fina blogg:
http://www.henrik-randomplaces.blogspot.com/

Jättefina bilder!!!

Kram till er både djurvänner och icke djurvänner!

...på jobbet.
Det är såklart med blandade känslor att jag idag jobbar sista dagen på Sita. Men det mesta känns bra! Nu får vi se vad framtiden ger.
Igår blev jag bjuden på mat på Brända Bocken i Gävle av Gästrike Återvinnare, fick en jättefin ljuslykta som är gjord i Högbo. Det kändes nästan som det var där jag har jobbat...
Dom är så gulliga!
Men nu...
...mot nya utmaningar!
Just nu känns det bäst att få ta bort larmet på telefonen som ringer 05.00 varje vardag. På måndag ska jag INTE kliva upp så tidigt!
Ikväll ska vi fira med god mat och dryck i bästa sällskapet!

Kram till er i vinterkylan!

Igår den 8e januari skulle pappa blivit 60år. Det skulle vi ha firat med att åka till Skottland på motorcykel i vår. Nu blir det inte så...
Jag hoppas att vi ändå ska kunna komma iväg på en sån resa någon gång i framtiden.
Dessa dagar är en STOR påminnelse om hur mycket dom fattas oss alla.

Själv åkte jag och red ute i Årsunda, det var fantastiskt skönt! Jag har inte ridit på många år nu, men saknar det så mycket. Det är en härlig känsla att bara vara i närheten av hästarna, svårt att förklara.
Det känns dock att vissa muskler varit vilande ett tag nu...

Slänger ut en gammal bild på mig och Esmeralda.


Kram till er där ute i vinterkylan!
Sänder en extra kram till pappa...
Saknar dig!