Har en riktig skitdag idag! En sån där dag man helst skulle legat kvar i sängen och tyckt synd om sig själv!
Undrar varför vissa dagar är så här, när andra dagar kan vara hur bra som helst.
Det har inte hänt något särskilt heller som kan ha utlöst det hela.
Det går liksom på repeat i huvudet... olycksnatten och olycksdagen... Hur jag än försöker tänka bort det...tänka på annat...så kommer det bara tillbaka.
Tjurig som jag är låg jag inte kvar i sängen. Jag fixade mig, smink, hår & kläder, åkte till Gävle och hälsade på tjejerna på Gästrike Åtevinnare. Sen åkte jag till Lingvalls Motor och hälsade på lillebror, vi lunchade ihop. Mycket trevligt!
På väg hem stannade jag i Valbo och gick in och gjorde det jag gör bäst... shoppade! Jag som ska hålla i pengarna nu...hrm...
Det blev TRE par örhängen, dock betalade jag bara 29kr eftersom jag hade bonuskort!
Här är ett av dom:


Sen gick jag in en sväng på Carlings för att säga hej till Malin, så därifrån gick jag med 2st tröjor också! Duktiga jag!!
Men jag tycker att jag fick unna mig det, för idag är det synd om mig! Ja det tycker jag ju uppenbarligen själv iallafall... ;)
Har fortfarande inte lyckats skaka av mig offerkoftan riktigt, men hoppas på att Henke kommer hem snart och hjälper mig av med den.
Sen är det bara att hoppas på en bättre dag imorgon!
Det var ju ett tag sedan jag var riktigt ledsen, så det kanske var dags helt enkelt.
Är ju faktiskt mest glad nu för tiden och ser fram emot 26 maj!
Ibland är det dock svårt att bestämma sig för att må bra tyvärr...

Kram till er från en (idag) gnällspik! ♥

Jag är så sjukt trött på att ständigt bli påmind om hur mycket större jag är än "idealet". Vem är det som bestämmer hur vi ska se ut? Mode världen? Media? Vi själva?
Överallt matas man med dieter, träningsmetoder, skönhetsingrepp osv.
Det är väl klart att kroppen tar stryk av övervikt, men för egen del känner jag inte att jag fysiskt mår dåligt.
Klart jag tittar mig i spegeln och ser att jag inte ser ut som "idealet" och vissa dagar vill jag bara kräkas över min kropp. Jag jämför mig med andra i min närhet, jag avundas dom som kan ha ett par snyggt sittande märkes jeans.
Men mår jag dåligt kroppsligt? Nej!
Jag promenerar 1 timme i ganska raskt tempo utan problem. Jag har inte problem med knän eller rygg.
Det finns dom som tycker jag är fin trots min storlek! Hur lär man sig att tycka själv att man är vacker?
Henke säger till mig VARJE DAG att jag är det finaste han vet, varje dag! Det hjälper! Det blir aldrig tjatigt heller!

Jag har ingenting emot skönhetsoperationer eller injektioner och allt vad som nu finns, men jag tror inte att jag skulle göra det själv. Jag förstår att man vill förstora brösten om man mår dåligt över dom man har, eller lyfta dom om dom hänger. Missförstå mig inte! Det här är ingen moral predikan!
Jag försöker bara resonera med mig själv...som vanligt...
Ja, jag gör som så många andra, jag klagar över vikten men gör ingenting åt det! Jag älskar god mat, choklad, semlor, godis... you name it!
Det värsta är att prova kläder, jag som älskar kläder! Jag tycker det är roligt med kläder! Men det är inte roligt när man står i provrummet och inser att den här får jag inte ens igen! Varför kan det inte finnas större storlekar bara? Varför måste det vara speciella avdelningar för de större storlekarna? Dom kläderna är ju aldrig lika snygga som de övriga...

Viktväktarna, GI-metoden, LCHF, soppor, barnmatsdieten, stenåldersdieten...
Hur länge levde dom på stenåldern?

Äh, jag skiter i det, jag äter hemmagjord potatismos med köttbullar och brunsås, spagetti och köttfärssås, jag äter vitt bröd till frukost med 3 koppar kaffe till. Jag fortsätter med hundpromenader och ridning som jag tycker är roligt och skönt!
Jag får helt enkelt lära mig att älska den här kroppen som jag på egen hand byggt upp.
Jag är ju rätt nöjd med mina bröst, jag gillar mina ben, mitt hår, mina ögon....tja det var ju ganska mycket jag faktiskt tycker om!
Här ska tränas hårt på självkänsla och självförtroende!

Kram till er tunnisar & tjockisar!
Kram till er med stor näsa & er med små näsor!
Kram till er med stora bröst, hängiga bröst, små bröst!
Kram till er med generande hårväxt!
Kram till er med fula tår, korta tår, långa tår!
Kram till er med ridbyxlår, muskulösa lår, smala lår!

Den här bjuder jag på:

Åkte en snabbis till Valbo idag för att inhandla lite mat till Knärten, det är inte billigt med hundmat! Hur sjutton har jag kunnat utfodra FEM stora labradorer??
Ja ja, det kostar att ligga på topp!
Var bara tvungen att göra ett till inköp, när jag ändå var i farten så att säga...
Dax för Knärten att få ett "riktigt" halsband och koppel. Titta så fin han blev:



Riktigt macho med nitar på! Passar en liten tuffing!

Sitter nu och väntar på att kärleken ska komma hem, så ska vi åka en "snabbis" till Långsele för att hämta släpvagnen. Den blev ju kvar där när vi var upp för ett par helger sedan...
Men... nu är bilen fixad av världens bästa mekaniker, så vi kan få hem vagnen igen. Vagnen är för övrigt full med ved, så nu kan vi snart elda lite i vardagsrummet igen! Det är hög mysfaktor det!
Tack svärfar och svärmor för det!!

Hoppas ni alla får en härlig helg!
Kramar till er

Fick äntligen tag i en vigselförrättare igår, så nu är det bokat lördagen den 26maj kl. 14.00. Då Henke ska bli herr Henrik Wallner, han kommer alltså heta som farfar!
Som sagt tidigare är vi ju inte så traditionella vi två... så varför inte fortsätta på ett vinnande koncept?
Jag ville inte byta mitt efternamn, men jag har gärna kunnat ha ett dubbel efternamn. Men... Henke tyckte att han kunde byta istället... så så fick det bli!
Jag funderar skarpt på att sätta ihop en "bröllops kommitté! Jag måste ju lära mig att be om hjälp, det har ju inte varit en av mina starkaste sidor...
Det börjar bli en lång lista på vilka vi ska bjuda också, vi som skulle ha ett litet enkelt bröllop. Bara släkten är ju typ 40 pers...
Vi klurar dock på att istället för bröllopspresenter så får alla ta med sig en bit mat till en buffé. Jag hoppas väl att ingen ska ta illa upp för det!
Men det är klart... det är ju valfritt att komma! :)

Jag längtar så otroligt mycket nu! Mycket kvar att fixa och planera, tiden bara flyger ju iväg!
Tänk att jag ska få stå brud bredvid min fina Henke


Våren knackar fortfarande på dörren, här är ett bevis för att det är vår i stallet också:

Underbart gosigt skägg! Eller inte...

Idag ska vi dit igen och rida, eller jag ska rida iaf, Knärten får vänta i bilen medans.

Ha en härlig dag i solskenet, det ska jag ha!
Kram

Sådana här dagar får man ju verkligen vårkänsor! Solen skiner, det är plusgrader, det droppar från taket och det slaskar på vägarna. Tänk om den är på väg. Det tror jag inte iof, men man kan ju drömma!
Men ATT den kommer, det kan vi vara säkra på! Gärna förr än senare om jag får önska...
Jag längtar tills man kan gå ut och sätta sig på verandan och ta en kopp kaffe, grillning i trädgården, men kanske mest av allt till bröllopet såklart! Vi har bestämt datum ♥26 maj♥, så håll tummarna att våren kommit till dess!

Åkte en sväng till Kanarieöarna i morse för att bättra på färgen, eller ja... till solariet... ska jag bära vitt om 3 månader måste jag ha lite färg på kroppen!
Just nu ser jag ut som en kräfta i nyllet, men det brukar bli fint när det lagt sig.

Jag har precis ringt och bokat tid för håruppsättning, det finns bara ett alternativ såklart!
På Salongen Karlavägen 21 http://www.karlavagen21.se 
Jag har ju gått och "frissat" mig hos Anna-Karin sedan jag var barn.
Hon vet vilken stil jag har och vad jag passar i, så förtroendet är på topp!

Nu försöker jag få tag i vigselförrättaren för att få ett spikat klockslag, men det är bara upptaget...

Dags för förmiddags promenaden med Knärten nu.

Ha en underbar dag!
Kram

Har varit och köpt brudklänning idag! Tack mamma för att du gjorde det möjligt! Det är svårt att tänka sig något annat när man väl hittat något som sitter så perfekt.
Lika bra att smida medan järnet är varmt som man brukar säga...
Undrar hur många gånger jag kommer att prova den innan det är dax på riktigt! Men jag är väl så rädd att smutsa ner den...
Nu känns det mer verkligt på nåt sätt... VI SKA GIFTA OSS! Det är ju hur stort som helst! Jag är övertygad om att det kommer att bli den bästa dagen i mitt liv!
Jag får stå brud bredvid min stora kärlek Henke!

Åh nej, jag som börjar gråta så lätt! Det går ju inte då... om sminket börjar rinna...

Självklart har vi ju redan på nåt sätt lovat att älska varandra resten av livet och jag antar att det inte blir någon skillnad på kärleken bara för att man gifter sig. Liksom får det på papper...
Men jag tror att det är många kvinnors dröm att få bli gift! Det blir som en slags bekräftelse till hela världen att vi hör ihop!
Jag undrar om inte Knärten ska få en fluga också att ha runt halsen. Tyllkjol går ju bort och jag tror inte att det finns frack till hundar...

Japp det var det... nu är det "bara" resten kvar... men klänning är fixat iallafall!

Det är så skönt att ha något att se fram emot, det behöver man!

Kramar till er!

...skriva så smått på min blivande "bästsäljare" nu.
Mest anteckningar och idéer än så länge, men det är en början iallafall.
Få se om det verkligen blir en hel bok denna gång eller om det blir som tidigare...raderat.

Nej då, den här gången ska jag verkligen våga! Det är ett löfte! Kom ihåg det!
Camilla Läckberg, Liza Marklund, Håkan Nesser passa er här kommer jag!

Kort inlägg idag, men kanske blir mer imorgon.

Kram på er!

Börjar med att tacka för alla fina gratulationer igår! Det värmer i hjärtat. Blev en explosions ökning av läsare på bloggen, tack vare att jag länkade från facebook. Roligt att fler hittar hit!
Och mamma - Henke svarade JA! Tack och lov... Den lilla detaljen glömde jag att berätta...

Igår var verkligen en dag med mycket vardagslyx, det behöver man ibland. Ganska ofta om man får välja själv.

Började dagen med morgonpromenad tillsammans med Malin och Knärten, i underbart härligt solsken.
Väl hemma åt vi en brakfrukost


Sen åkte vi ju som ni vet till Gävle och provade klänningar.

När kärleken kom hem från jobbet fixade han världens godaste middag!
Egen gjorda hamburgare och egen gjord dressing, det var sååå gott!
Det kallar jag vardagslyx!


Det gäller att ta vara på alla goda stunder i livet!
Ikväll är vi dessutom bjuden till bästa mamsen på mat, det är också vardagslyx!

Ha en jättefin Alla hjärtansdag!
Kram

Nu ni! Ska ni få höra vad vi har att planera inför...
I sommar ska jag och Henke gifta oss!!!
Japp ni läste rätt! GIFTA OSS!

I torsdags friade jag till min kärlek, det största jag gjort i hela mitt liv tror jag.
Vi har ju pratat om det och så, men ni vet, när man fått nåt i huvudet så är det svårt att vänta...
Så, jag orkade inte vänta på att Henke skulle fria fast jag sagt att jag skulle...
Nope! Det är ju trots allt skottår i år, så varför vänta?

Vi har ju lärt oss den hårda skolan att man inte ska vänta med saker och ting... då kanske det aldrig blir av...

Så nu snurrar tankarna i huvudet... när, var, hur osv....

Idag var jag och Malin in till Gävle och provade klänningar. Det var helt galet!
Vi åkte till en butik som vi visste sålde brudklänningar och festklänningar, tanken var att det inte ska vara någon traditionell brudklänning.
Nej nej inte jag! Det passar inte mig!
Jag provade den ena efter den andra, självförtroendet tröt mer och mer, herregud vilka stora storlekar jag provade! Nej fy!
Vi hittade en jättefin klänning tillslut som gick i lila, den färgen är ju en favorit också, men det kändes... nja... så där... Så jag klädde på mig igen och klev ur den hemska provhytten.

Till slut frågade den "charmiga" expediten (eller vad det nu kallas) när bröllopet skulle vara. När jag svarade " tja i sommar någon gång...vet inte riktigt...det har vi inte bestämt ännu"
Hon tittade konstigt på mig innan hon liksom förstod att det var JAG som skulle stå brud. Men herregud sa hon! Säg det då för sjutton! Jag trodde ni skulle på någon annans bröllop, sa hon. Då ska du väl prova brudklänningar! Nej nej nej sa jag, det ska inte vara någon brudklänning!
Men hon började plocka fram ändå, så jag kände mig tvungen att prova iallafall.
  
När hon hade dragit upp dragkedjan i ryggen och jag tittade mig i spegeln så hände något! Klart jag ska ha en brudklänning! Jäklar vad fin jag kände mig! Den satt som en käftsmäll!
Men sen började hon med slöja och handskar och hårgrejer som såg ut som fågelbon, så blev det så att säga
a bit too much!
Det hör till saken att man inte fick fota där inne heller.. hrm... så Malin smygfotade för fullt...damen hade stenkoll kändes det som. Men några kort fick hon till! Hon kan min Malin!

Ja, så nu kan jag liksom inte tänka mig någon "halvdan" festklänning.

Tar tacksamt emot förslag på vackra platser och hur man ska gå till väga.
Vi vill göra den här dagen på vårt sätt, enkelt och vackert!
Det blir inget kyrkbröllop, inte massa gäster heller...
Det blir familjerna och bästa vännen, utomhus på ett vacker ställe.

Så nu kanske ni trogna läsare får "stå ut" med en massa tjat om det ståndande bröllopet.
Man behöver alltid något roligt att se fram emot och detta blir verkligen något att längta och planera inför!

All kärlek till er!

Hur får du dagarna att gå då?
Jag hatar verkligen den där frågan!
Det är ju så fånigt, vad betyder det egentligen?
Bara för att man är arbetslös, betyder det då att man absolut inte har någonting att göra?
Jag ser det som att jag nu kan förgylla dagarna med sånt jag faktiskt tycker om att göra.
Som någon klok människa sa:
Fyll inte livet med dagar, fyll dagarna med liv!
Eller kanske det va:
Fyll inte livet med år, fyll åren med liv!

Men eftersom man faktiskt lever livet dag för dag, så tror jag mer på det första alternativet...

Jag tänker inte fördjupa mig nåt mer i detta just nu, men jag kände bara för att ta upp det!

Solen är på väg upp, det kommer att bli en strålande vacker vinterdag och jag vet precis hur jag ska "få denna dag att gå".

Kram till er!

Igår när jag var på väg till stallet låg jag bakom en annan bil, jag tyckte att hon körde rätt fort på den där smala vägen. Det blåste ju så förbannat, så över åkrarna hade vägen yrt igen på flera ställen och dessutom är det rätt halt där.
Men, men jag höll mig på behörigt avstånd i min egen takt.
Jag såg på långt håll att plogbilen kom emot oss, så jag saktade ner. Han stannade för ytterligare en bil som lång ännu längre fram.
Kvinnan i bilen framför mig hon höll samma tempo som tidigare, så jag tänkte att nu får hon väl börja bromsa! Men nej då! Hon stod på, mötte plogbilen som höll ut så gott han kunde, jag såg hur bilen skar av från vägen... Snön liksom drog henne längre och längre ner i diket, men hon fortsatte gasa!
Jag trodde bilen skulle hinna lägga sig på sida innan det tog stopp, men det gick aldrig så långt tack och lov.

Själv stannade jag, tittade på plogbils chauffören för att se om han såg vad som hänt. Jo då...han la i backen.
Då ser jag hur kvinnan i bilen kastade upp dörren, liksom sparkade upp den, det gick väl tungt i motlut... Sen ålade hon sig ur och tog i för kung och fosterland när hon smällde igen dörren igen.
Man liksom såg på långt håll hur förbannad hon var!
Hon gick emot lastbilen med stormande steg, jag såg hur dom diskuterade en stund, sen åkte plogbilen.
Jag rullade fram och körde ner rutan, frågade kvinnan hur det gick och om hon hade någon hjälp upp.
Själv kunde jag inte göra så mycket mer... nog för att lilla Getzen är en pärla men tror inte den hade fixat att dra upp den stora audin ur diket...
Kvinnan pratade högt och ilsket, "Såg du? Vilken idiot! Den jäveln sa åt mig att jag skulle köra lugnare! Faaan! Han har väl kunnat stanna för oss också? Jag kröp ju för helvete på ettan!"

Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara, jag såg ju att hon körde alldeles för fort!
Men jag sa lite lugnt: ja det är ju lite trångt efter den här vägen, men får du någon hjälp upp nu då?
Kvinnan sa att han i plogbilen skulle vända och komma tillbaka och hjälpa henne upp. " Det är väl det minsta han kan göra" sa hon...
"Men tack så mycket för att du stannade"
"Ja det är väl självklart" svarade jag.

Men min reflektion är:
Var hon verkligen så arg på chauffören som körde plogbilen?
Jag tror att hon var mest rädd och skärrad, kanske lite arg på sig själv för att hon visste att det var lite hennes fel...
Känslor kan ju vara lite så där bakvända ibland... man känner en sak, men det kommer ut annorlunda...

Jag satt och höll i telefonen och tänkte ta ett kort på eländet, men när jag såg kvinnans arga uppsyn la jag ner den igen ifall hon skulle se mig! :)

Så...till mina kära läsare:
Kör försiktigt och var rädd om er!
Kram

Igår var jag och Knärten iväg på utställning, hans första, men förmodligen inte sista...
Jag hade inte särskilt höga förväntningar på uppförandet, men han skötte sig riktigt bra.
Konkurrensen var inte så hög, han var ensam i rasen och det var bara en beagle och Knärten i grupp 6.
Men träningen är super!
Roligt att vara igång igen med "hunderiet", det har jag saknat!

Han kan iallafall charma brallorna av vem som helst det lilla trollet!

Ja utom domaren i BIS-finalen då... hon var väldigt svår flirtad...

Men en liten BIR rosett och en BIG1 rosett fick han med sig hem!

Det var ett litet annorlunda blogginlägg idag, men man kan ju inte bara skriva om elände hela tiden!

Alltså, man kan ju inte annat än att beundra min mamma!
En fantastisk kvinna, som alltid ställt upp och alltid funnits där när man behövt henne.
Dessutom så jäkla snygg och fräsch jämt.
Hon har fött fyra barn och har ändå sin mannekäng kropp kvar! Jag önskar att jag hade fått dom generna... men icke!

Mamma är min idol och förebild! Tänk vilket tålamod man måste ha som mamma! Det skulle jag aldrig fixa!

Att hon nu också kör egen motorcykel gör inte beundran mindre, det är så häftigt!

Nu är det väl så att alla ser upp till sina föräldrar kanske? Men vår mamma ÄR verkligen speciell, den bästa mamman man någonsin kan önska sig. 

Jag är ju äldst i syskonskaran, nu kommer inte jag ihåg så mycket från min barndom...men pappa har sagt att jag var väldigt snäll när jag var liten. Men att jag "tog igen" det i tonåren... Förstår inte vad han menade med det ;)
Sen kom Fredrik fyra år senare, jag kommer inte ihåg så mycket av honom heller när han var liten...utom vissa hyss som jag inte tänker berätta om här!
Fem år efter Fredrik kom Klas till världen, en unge med bra röstresurser och humör utan dess like.
Tre år efter Klas föddes Linus...i vår cheva van...100 meter hemifrån! J
ag var med!
Pappa var barnmorska!
Inte direkt något man glömmer i första taget. Linus var världens gladaste unge, han log jämt!


Så - Tack mamma!
Tack för en trygg och fin uppväxt!
Tack för att du alltid ställt upp!
Tack för mina bröder!
Tack för Ängbest!
Tack för att du är du!

Jag älskar dig!
Puss och kram

Har kollat runt lite på olika bloggar nu på morgonen! Fascinerande att se vilka världsliga problem som finns där ute i cyberrymden.
Tjejerna ser nästan likadana ut allihopa, stora opererade bröst, plutande (ifyllda) läppar och långt vågigt hår. Flera av dom tjänar pengar på sina bloggar och har gjort sig ett känt namn och ansikte.
Man kan tycka att dom skriver som krattor och att vissa åsikter är märkliga, dom framställer sig själva som "bimbo". Men jag måste säga att dom är smarta...
I och med att dom lägger ut bilder på sig själva halv nakna med sina nyopererade tuttar, skriver provokativt, använder mycket OMG, typ, lixom så läser ju folk det!
Flera av dom är idag egna företagare och entreprenörer, med över 100 000 läsare varje dag på sina bloggar!

Avundsjuk? Ja lite faktiskt! Tänk att kunna leva på nåt så roligt som att skriva! Häftigt!
Igår hade jag 50st unika besökare på min blogg! Jag tycker det är fascinerande, att det finns dom som vill läsa det jag skriver... Det blir fler och fler som hittar hit för var dag som går. Tack!

Så idag blir det en bild på mig själv, tagen av mig själv, dock utan plutläppar och silicontuttar.


Om jag ber om hjälp, om jag tror tillräckligt mycket, om jag VILL tillräckligt.... kanske man kan bli författare en vacker dag? Det har varit en "hemlig" dröm sedan tonåren... Så nu är det ute också...

Nu ska jag iväg och rida.
Puss och kram ♥

Tjululu Brurshan!
Läget?
Jag tänkte att jag gör som jag gjorde till pappa, skriver ett brev till dig. Livet är så förbannat tomt utan dig, du är saknad av så många!
Fattar du hur mycket jag tänker på dig? Hela tiden dyker du upp i mina tankar!

Du vet väl att jag och Henke skaffat valp antar jag. Han påminner om dig, Knärten. Envis som synden, ett sjuhelsikes humör, men ett otroligt gott hjärta och vacker som få!
Han har dock lite mer skäggväxt än du ;)

Jag kan känna mig så ledsen över att Henke aldrig fått träffa dig, jag vet att ni skulle gillat varandra skarpt! Men jag pratar om dig mycket och visar bilder. Vi har en del foton på väggarna på dig och pappa.
Tids nog får jag förhoppningsvis presentera er för varandra...
Men om du är med mig lika mycket som jag tror, så känner du väl Henke rätt bra vid det här laget?

Ibland fantiserar jag om hur du sitter i en av sofforna här ute på verandan, dricker en cg och pratar skit. Eller att du och Henke åker ut i skogen på varsinn enduro.
Kommer du ihåg när jag provade din cross? Hahaha herregud! Jag trivs bättre på 4-taktaren det kan jag ju säga!

Hur som helst är jag glad att jag fick spendera din sista dag i livet tillsammans med dig. Jag är glad att du ringde mig den där sista gången alldeles innan den där jävla olyckan. Jag är glad att vi pratade som Stånk Tommy, men mest glad att vi hann säga "jag älskar dig".

Saknar dig så det gör ont! Du fattas mig! Älskar dig alltid!

Vi hörs igen

Puss och kram från syrran