Självupptagen utan självkänsla
Har struntat i att skriva på några dagar...har ändå inte haft nåt vettigt att säga.
Jag försöker ta tag i saker för att själv må bättre både kroppsligt och knoppsligt... mest knoppsligt förstås! Det hör ihop lite ibland tror jag.
Det blir liksom som en ond cirkel på nåt sätt...man går upp i vikt pga att man inte mår speciellt bra...sen mår man ännu sämre för att man gått upp i vikt.
Det sätter sig i huvudet, som att jag blev ful och äcklig ju mer jag gick upp i vikt.
Well, well, jag har ju börjat jogga och så har jag börjat på Sh'bam på tisdagarna i Hedesunda, igår var jag ut också och provade bodypump så nu blir det till att åka ut på torsdagar också.
I morse var jag för första gången och provade gymmet på jobbet!
Så nu ska jag försöka komma igång med styrketräning också igen.
Man tycker ju att det borde hända lite saker med kroppen snart! Att man faktiskt får mer energi av att träna gör inte saken sämre. Det gäller bara att våga börja! Jag vet ju att jag mår bättre när jag håller igång!
Att man fortfarande tror att alla andra tittar på en och undrar vad man gör där är ju tråkigt. När man innerst inne vet att så inte är fallet... (måste lära mig att skriva/säga JAG inte MAN)
Jag själv struntar väl fullkomligt i alla andra, jag har fullt sjå att koncentrera mig på vad jag själv håller på med. Jag gissar att dom flesta är lika "självupptagen" som jag är, så att ingen bryr sig om hur jag ser ut och hur jag gör.
Igår t ex på bodypumpen så körde jag med tooook löjliga vikter, för att jag skulle vara rädd om nacken tänkte jag. När jag sen såg hur mycket dom andra la på så började jag må lite illa... Faaan! Dom lär ju tro att man är helt otränad! Sen tänkte jag: Äh jag vet ju att jag LÄTT skulle ta allihopa där inne i råstyrka!
Men vad spelar det för roll??!!
Måste man var starkast, mest vältränad, duktigast, ha bästa konditionen osv osv?
Vad hände med: Jag duger som jag är!?
Jag jobbar på´t...jag jobbar på´t!
Hur som helst ska jag lägga på mer vikter nästa gång på bodypumpen eftersom jag faktiskt inte kände nånting, man vill ju att det ska kännas när man tränar åteminstone!
Igår hade jag en bra dag!
Först fick jag besök på jobbet av en fd kollega, så vi pratade lite skit och drack kaffe. Han fick också visa upp sin nya hoj förstås, jättefin!
Tack Tobbe för besöket, hoppas det blir fler gånger!
När Tobbe hade åkt var det dags för lunch som jag fick sällskap på också av en fd kollega!
Jag och Christoffer hade en lunchdejt så han hämtade upp mig på jobbet, mycket trevligt, det var så längesen vi träffades nu. Kanske synd att kalla honom för fd kollega...vi har väl umgåts lite mer än så... Han får nog klassas som kompis! Japp så får det bli!
Från jobbet åkte jag ut till Hedesunda för att som skrivet köra ett pass bodypump. Mamma var hundpiga och tog en promenad med Ola medans, perfekt!
Idag började jag dagen med att köra ett styrkepass i gymmet! Bra start! Nu ska jag se till att kvällen blir lika bra, fredagsmys med kärleken!
Imorgon ska jag ut med tjejerna, det ska bli såååå himla roligt!
Kraaam
Nåt är fel
Har mått skapligt i helgen ju... var ut till mamma i lördags och hälsade på, fick god mat och träffa familjen, både Linus och Fredrik var där.
Bara lite huvudvärk och skitont på en punkt i ryggen...jag som ALDRIG har ont i ryggen!
Jag har även fått värsta eksemet i handflatan...
I morse klev (eller hasade) jag upp för att ta morgonpromenad, vilket jag gjorde. Jag kände mig lite yrslig, men tänkte att det berodde på att jag var så trött.
Men det gick inte över... gjorde mig i ordning för att åka till jobbet, satte mig i bilen och åkte. Jag stannade till för att tanka, det kändes inte okej att köra bil med yrsel men hade fortfarande förhoppning om att det ska gå över.
Körde några kilometer innan jag blev tvungen att inse att det inte var någon bra idé, så jag vände och åkte hem igen!
Va f*n är det för fel? Inre stress? Kan det vara så? Vad vet jag...jag kan inget om sånt där.
Hur som helst har jag ringt till Hälsocentralen i Sandviken, så jag ska få komma dit och träffa en distriktssköterska idag.
Man känner sig verkligen som en hypokondriker när man ringer till hälsocentralen tycker jag...att man sen inte får träffa en läkare gör inte saken bättre. Jaha inte värre än så? Nej då behöver man inte träffa läkare.
Jag förstår väl på nåt sätt att dom har sina riktlinjer att jobba efter. Men det är inte konstigt att man drar sig för att ringa hälsocentralen.
Jag är ju fortfarande skriven i Hedesunda där "min" läkare finns. Där känner dom till hela livssituationen osv... så det känns bättre att åka dit. Men jag orkade inte åka ända till Hedesunda, dessutom måste Henke ta ledigt för att skjutsa mig...
Jaja jag hoppas att det går över och att jag kanske får veta vad det är för fel.
Soffläge idag igen, så himla tråkigt!
Kram
Lördag igen
Har mått "konstigt" de senaste dagarna, i torsdags började det med huvudvärk, sen frös jag, sen började jag bli yr. Så igår var jag hemma från jobbet... Yrseln var ännu värre, kändes som om jag var på fyllan. När jag gick ut för att hämta mer ved så ramlade jag omkull på gräsmattan. Fattar inte varför! Nej - jag är inte gravid!!
Kanske blodtrycket gått från högt till lågt? Nej knappast troligt det heller va?
Jaja...är lite piggare idag tack och lov! Sugen att hitta på något i det höstruskiga vädret, men vet inte vad. Kanske hälsa på någon över en kopp kaffe?
Ska iallafall ta en dusch nu, för jag känner mig allt annat än fräsch. Ni vet hur det kan kännas när man legat en hel dag, knappt rört sig en meter, håret är skitigt och jag känner mig allmänt ofräsch. Men ska göra nåt åt det nu, då kanske man blir ännu piggare!
Ha en fin lördag mina vänner!
Kanske blodtrycket gått från högt till lågt? Nej knappast troligt det heller va?
Jaja...är lite piggare idag tack och lov! Sugen att hitta på något i det höstruskiga vädret, men vet inte vad. Kanske hälsa på någon över en kopp kaffe?
Ska iallafall ta en dusch nu, för jag känner mig allt annat än fräsch. Ni vet hur det kan kännas när man legat en hel dag, knappt rört sig en meter, håret är skitigt och jag känner mig allmänt ofräsch. Men ska göra nåt åt det nu, då kanske man blir ännu piggare!
Ha en fin lördag mina vänner!
Varnar känsliga läsare...
för starka bilder längst ner i bloggen.
Det finns inte tillräckligt med ord för att beskriva hur mycket jag saknar er.
Jag kan inte förklara hur det känns i både kroppen och i själen.
Jag kommer aldrig att förstå varför detta måste hända oss.
Ibland gör det så ont så ont att jag tror att jag ska gå sönder.
Jag har verkligen försökt att bedöva smärtan med allt möjligt.
Ingenting hjälper.
Jag tror inte att det är meningen att det ska gå att bedöva den smärtan.
Jag tror inte att den nånsin kommer att försvinna.
Jag tror att den kanske med tiden blir mindre smärtsam, eller iallafall på ett annat sätt.
Jag tror inte att jag har kunnat gjort någonting annorlunda så att ni skulle levt idag,
men jag funderar över det ofta.
Ibland knyter det sig och snurrar runt runt i magen tills jag mår illa, när bilderna från olyckorna dyker upp i huvudet.
Ofta, ofta tänker jag på det.
Jag försöker slå bort tankarna och bilderna ur hjärnan men det går inte.
Jag tänker på hur era sista tankar måste varit, om ni kände någon slags panik över att nu går det åt helvete!
Jag kommer aldrig att få svar på det.
Jag kommer aldrig att få veta.
Ofta tänker jag på hur alla andra mår...
Mamma, som förlorat sitt barn och sin livskamrat. Vilken tomhet!
Mina bröder förstås, hur mår dom egentligen?
Pappas alla syskon...
Alla vänner...
Det är en gigantisk förlust för så många människor!
Dessa två underbara människor, pappa och Klas, så saknad av så många!
Varför, varför, VARFÖR???!!
Ålderskrämpor!
Jag var till optikern igår för att se om jag behöver nya terminalglasögon. Det är nog ett par år sedan jag fick dom jag har nu, så det var tydligen dags igen.
F*n nu har åldern tagit strypgrepp på mig! Det går bara utför, nu hade jag tydligen ett litet brytningsfel på det vänstra ögat också + den gamla åkomman översynt på högra.
Men på långt håll ser jag fortfarande oförskämt bra iallafall, jag kunde läsa på "överkurs raden" enligt farbror optiker! Alltid något, det gäller att se allt från den positiva sidan, eller hur var det nu?
Jaja, jag är ganska less på de små glasögon jag har idag, så det ska bli kul med ett par nya. Tog ett par med lite större glas och tjockare båge den här gången, men fortfarande svarta... Inte för att jag har dom annat en på jobbet och ibland hemma, men man vill ju såklart ändå att dom ska va hyffsat snygga.
Jag har börjat få mer och mer ont i huvudet på sistone så det var därför jag kom på att man kanske borde gå och kolla upp synen igen, jag hade tydligen rätt.
Det är lite märkligt att man i vissa hänseenden börjar bli "till åren" fast man fortfarande kan känna sig som en liten unge ibland, ibland som en tonåring och ibland känns det väl ingen större skillnad från när man var 25.
Som tur är känns inte kroppen speciellt gammal och jag jobbar ju just nu på att den ska kännas ännu yngre. Det är väl det ena knät då som börjar ge sig till känna, men å andra sidan gjorde det det redan i tonåren i vissa situationer, te x springning och simning. Så det skyller jag på Sundbergs!
Som tur är har jag inga åldersnojor iallafall, som så många andra har. Vissa får det innan 30 har jag märkt, några märker jag få det runt 50... Så vem vet, jag kanske hinner få det än!
Kram
Orolig!
Klockan ringde fem i morse, då hade jag vaknat tre gånger innan och tittat oroligt på om jag försovit mig... Första gången var kl 01:08 och jag trodde att jag tryckt av alarmet eller snoozat för länge! Snacka om att sova oroligt!
Det där hände alltså två gånger till innan alarmet verkligen ringde.
Jag klev upp, drog på mig träningskläder, reflexväst och kopplade hunden, som förstås var jätte pigg och glad för att få gå ut (även den tidiga timmen).
Särskilt långt blev det inte och inte speciellt fort heller, men ut kom jag på en morgonpromenad på 30minuter. Bra nog mycket bättre än ingen promenad alls...
Efter jobbet åkte jag ut till mamma och fick världens godaste lasagne! Tänk att mammas mat alltid är bäst! Fick även en matlåda med mig hem till imorgon! Jag måste ha världens bästa mamma! Eller ja jag vet ju att jag har världens bästa mamma, nu vet ni det också!
Medan jag åkte "fram" (ni som bor i Hedesunda vet ju vad jag menar) för att gå på Sh'bam tog mamma och Ola en promenad runt Kvillanudden.
Det gick ganska bra ikväll på träningen, jag försökte tänka på att inte köra riktigt lika hårt som sist, plus att jag drack mer vatten och har druckit mer vatten under hela dagen.
Så nu mår jag ju faktiskt bra efter passet!
Måste berätta att joggingturen igår gick bra, jag sprang längre än jag nånsin sprungit sammanhängande, så det känns som ett framsteg!
Nu ska jag nog ta en dusch tror jag, annars får jag nog inte sova i samma säng som Henke.
Imorgon ska jag INTE ta morgonpromenaden, men på torsdag är det dags igen!
Kram
Jävla tjockis!
Så har måndagen passerat också, det betyder att snart är det helg igen!
Den här arbetsdagen gick ganska fort måste jag säga... det trodde jag inte i morse.
Det har inte varit den bästa dagen idag, eftersom jag började med att väga mig!
Nu har jag kört på i 2 veckor med lite hårdare motion...har det hänt mycket på vågen? NEJ!! Inte ett gram nedåt! Hur fan är det möjligt? Man kan ju bli less för mindre!
Första tanken är ju naturligtvis: Jag skiter i det här nu! Jag är dömd till att bo i denna tjockiskropp! Eller...Jag hänger mig!
Men med lite eftertanke så ändrar jag det till:
Jaha...då får jag väl köra på hårdare då! Bara till att masa sig ur sängen ännu tidigare på mornarna för att ta morgonpromenad före frukost. Jag kan ju ändra på kosten för att "slippa" röra mig ännu mer, men det vill jag inte! Så då är det bara att bita i det sura äpplet.
Jag har ju inte gått upp alla dessa kilon på några veckor...inte några månader heller...inte ens ett år... Nej det har tagit flera år att äta upp sig. Så varför ska det gå fort att gå ner alla kilona?
Det blir som en liten terapi för mig själv att skriva ner det här och dessutom veta att flera stycken kommer att läsa det!
Det är en sak att säga till sig själv och skriva ner det än att verkligen ta in och förstå det själv!
Klart man vill att 20kg ska försvinna i ett naffs! Helst imorgon!
Klart man fattar att det inte är möjligt! Jag är inte helt dum i huvudet!
Blä vad jag har kräkts ur mig idag...Ja men jag får det för det är MIN blogg och det är valfritt att läsa så det så!
Men...jag måste även skriva igen... TACK söta Monica för varma ord och kramar i sms idag!
Det blir man ALLTID glad för!
Kram till er alla trogna och otrogna läsare nu ska jag snart ut och jogga tills jag kräks!
Söndag =
en bra dag!
Klev upp i hyffsad tid för att vara söndag, runt 9 ungefär och åt en stadig frukost.
Sen gjorde vi en skön utflykt av promenaden, vi tog en ryggsäck med lite fika med oss ut i solen.
Ola var svårfångad på bild idag, då han sprang upp och ner i sanden hela tiden, men Henke lyckades få en fin huvudbild till slut:
Lägger ut samma bild som Henke gjort i sin blogg, för jag tycker vi är rätt söta på den:
Ikväll fick vi sällskap av Malin på lilla joggingturen, som gick hyffsat bra idag! Skönt avslut på en bra dag!
Nu är vi nyduschade, sitter i soffan och myser, väntar på den nya Beckfilmen.
Hoppas ni haft en lika bra söndag som jag haft! Hoppas också att veckan som kommer blir bra!
Kram till er
Stockholm - Åbo
Ja vi överlevde kryssningen med nöd och näppe! Det blåste ganska mycket när vi kom ut på öppet hav, vågorna var hyffsat höga, jag försökte fånga dom på bild men lyckades inget vidare
Det var som värst när vi skulle handla i taxfree, så man såg nog inte direkt nykter ut där inne!
Nåväl, vi började med att äta en rejäl frukostbuffé när vi klev ombord, det är så mysigt att göra det tycker jag
Sen var vi så trötta eftersom vi klivit upp halv tre på morgonen, så vi gick till hytten och sov en stund.
Det blev inte mycket alkoholintag direkt, men grogg, öl och baileys blev det iallafall. Jag åt så mycket under hela dagen så magen blev full åteminstone.... Tror det var den stadiga frukosten som höll i sig resten av dygnet!
Vi lyssnade på några icke speciellt skönsjungande finnar som sjöng kareoke, det var pinsamt... Det var inte många svenskar ombord, det var mest finnar, ryssar och japaner, förutom vi och några datanördar som var på någon typ av Kickoff med jobbet.
Det blev iallafall en mysig resa och den 14september flöt på rätt bra tack vare Henke.
Tja...borta bra men hemma bäst heter det ju!
Det var rätt skönt att komma hem till mamma och få en kopp kaffe och hämta hem Ola igen, skratta en stund åt kattungarna som underhåller! Det går riktigt bra med dom och Ola nu...han delade till och med med sig av maten till dom...
Skönt att komma hem och det är lördag också, så vi får lite helg hemmavid... Nu är det dags att ut och springa lite i skogen, det behövs efter allt gott man stoppat i sig.
Kram till er
Tillägnad Kickan!
Jag hade inte tänkt skriva nåt på bloggen idag, för jag har ingen ork egentligen...Klockan ringer väl sisådär en halv tre i natt!
Men Kickan...det här är för din skull!!
Man kan ju inte annat än att bli superglad och smickrad när någon säger att hon är ut VARJE dag och kollar om jag skrivit nåt...och blir besviken när jag inte gjort det! Tack Kickan, det värmer verkligen!
Varför jag ska kliva upp kl 02.30? Jo för att jag och Henke ska åka på kryssning imorgon och båten avgår kl 07.10!
Imorgon är det Klas födelsedag, det är alltid en jobbig dag, så jag ska göra mitt bästa för att det ska bli en så bra dag som möjligt iallafall.
På jobbet har jag haft rätt bra idag, friskvård på förmiddagen, då jag och Ola var ute på en skogspromenad! Det är himla skönt att komma ut från kontoret och få lite luft och röra på sig. Det blir en kick för att orka resten av dagen.
Så här såg jag ut, med solsken i blick inte bra för rynkorna:
Ola såg ut så här efter ett tag...ja ungefär 1minut:
Å det där är bara bakbenen...inte lätt att hålla honom från badandet...
På eftermiddagen hade vi vårt avdelningsmöte, där vi sista tiden gick ut för att kika på den nya anläggningen som håller på att ta form...Där är numera hjälmtvång för att vistas på området, så ni ska få se hur snygga mina kollegor var... Jag fastnade ju tyvärr inte på bild med hjälmen på huvudet
Jag har också hunnit med att vara på 20-års kalas hos kusin Thim, där vi fick otroligt smaskiga smörgåstårtor...jag provsmakade alla tre! Therese kan hon!
Just ja...jag har hunnit shoppa lite kläder också, man kan ju liksom inte åka på kryssning i nå gamla trasor eller!!
Det blev en skjorta, ett linne, ett par tights, en kofta, en klänning ett par örhängen...och så en skjorta till Henke...som var för stor, så den kan han ändå inte ha imorgon... Jaja, man kan ju inte alltid var kung på att shoppa!
Det var lite om denna torsdag, nu måste jag nog krypa ner i lopplådan om vi ska hinna sova några timmar.
Hoppas nu att Ola kan somna fast han är hos mamma... Tack igen snälla mamma!
Jag är ledsen att behöva meddela att imorgon kommer jag inte att skriva något, för jag kan inte göra det från mobilen och jag tänker inte ta med datorn till Åbo... Förlåt Kickan!.Men på lördag återkommer jag och rapporterar om hur det gått.
Hoppas jag...om inte båten sjunker som en annan båt gjorde för några år sedan...i september
Kram till er!
Tränar så jag kräks
Det händer en del just nu, en del rätt roliga saker...efter nedläggningen av Facebook så har några hört av sig på annat sätt för att dom ändå vill fortsätta hålla kontakten!
Det blir jag glad över!
Ett speciellt tack till Elina för dina fina ord i sms! DU är grym!
Tack också till Monica för jättefina ord per sms!
Jag har ju satt igång med konditionsträning på allvar...promenaderna räcker inte till längre. Tyvärr kan ingen annan en jag själv göra nåt åt min övervikt, jag har ätit mig till den alldeles själv.
Eftersom jag gillar god mat så tycker jag att det är bättre att röra sig mer istället för att dra ner på det goda!
Iallafall till att börja med, sen får vi väl se om jag börjar tänka annorlunda.
Joggingen börjar gå hyffsat tycker jag, jag ska åteminstone FÖRSÖKA vara nöjd med min prestation! Det är inte det lättaste när man heter Maria Wallner, att vara nöjd med sig själv och sina prestationer.
Igår tog jag med mig Malin till Hedesunda för att köra ett pass Sh'bam för Viktoria. Det var verkligen SKITKUL!
Det såg ut som om jag hade duschat efter passet, så svettig var jag! Det är svårt att hålla igen när det är bra musik och bra pepp från instruktörerna!
Jag var inte speciellt trött i kroppen, under allt fläsk finns rätt gott om muskler, trot eller ej!
Men efter en stund kom huvudvärken och tillslut illamåendet, så när jag kom hem kräktes jag flera gånger. Hua!
Vi som skulle äta tårta för att fira Olas 2års dag!!
Nej det blev en lång het dusch och sen sängen med onepiecen på.
Jag gissar att jag fick vätskebrist... Jag drack visserligen under passet, men förmodligen inte tillräckligt med tanke på hur mycket jag svettades.
Nåväl, jag hoppas vi kan fortsätta åka till Hedesunda på tisdagarna och köra Sh'bam!
Vi har fått lägenhet i Hedesunda! En tvåa, som det är rust på...alltså vi får nya tapeter, nya golv, målade köksluckor och ny kyl och frys! Hur ofta händer det?? Vi kan inte tacka nej till den, så nu hoppas vi innerligt att någon kommer och köper huset snart!! Hjälp oss att hålla tummarna!!!
Visning igen på Söndag denna vecka...
På Fredag har jag och Henke tagit ledigt, vi ska åka på kryssning har vi tänkt, bara ha det bra!
Det är Klas födelsedag då den 14september och årsdagen då vi satte ner urnan i backen...tre år sedan...och han skulle fylla 27år! Älskade unge!
Jaja...nog om detta, blev ett långt blogginlägg idag!
Hoppas jag ska orka jogga lite lugnt ikväll innan vi ska titta på golv och tapeter!
Ha det gott alla fina läsare!
Kram
Sociala medier
Det har ju blivit ett stort begrepp det här med sociala medier... Facebook, instagram, bloggar, twitter...osv osv.
Man blir mer och mer en offentlig person, och JA vi har valt det själva!
Det här med facebook är ju rätt så bra också kan jag tycka, man får kontakt med människor som man har en gång tappat kontakten med. Man kan snabbt och effektivt bjuda in till olika evenemang. Henke tog första kontakten med mig genom facebook.
Men å andra sidan så kan jag tycka att det blir så enkelt på nåt sätt...man BEHÖVER inte ringa till någon och fråga hur han/hon mår. Om man inte har gjort sig besväret att hålla kontakten utan internet...varför ska man helt plötsligt göra det?
Människor som man knappt känner, bara är bekantas bekanta ska man helt plötsligt ha koll på...
Vissa skriver om sitt fantastiska liv, där det aldrig vilar några ledsamheter.
Andra skriver bara om hur eländigt allting är och hur synd det är om dom.
En del skryter mest om hur långt och fort dom sprungit, tränat osv och hur duktiga dom är.
Sååå...nu har jag bestämt mig för att avsluta mitt fejkbok konto, sagt och gjort! Få se hur mycket jag kommer att sakna det.
Men jag hoppas att kunna hålla kontakten med de människor jag vill ha i mitt liv ändå!
Det var inte speciellt många som bad om mitt telefonnummer när jag på förmiddagen skrev att jag skulle kliva ur... Men några iallafall, så det är jag glad över!
Här på bloggen ska jag fortsätta iallafall, som några har peppat mig till!
Jag har ju också Instagram, där till och med brorsan finns!!! Go Fredrik! :)
Annars har jag en telefon med nummer 070-325 23 47 för dom som känner att dom vill skicka ett sms eller ringa, eller skicka ett sms och ge mig sitt nummer...
Epost har jag också... [email protected] eller [email protected]
Jag hoppas att det ändå blir en kåntryfest i november Anna...
Hoppas några hittar hit ändå, utan att jag länkar från facebook...några vet jag ju hittar hit utan, som inte ens har ansiktsboken!
Puss och kram
Helgen i bilder
Jag orkar inte skriva om något djupt ämne idag heller, ni får nöja er med bilder igen från helgen som varit, eller är väl fortfarande en stund till...
Vi har åkt motorcykel både lördag och söndag!
Tack för en bra helg!
Liten fikapaus i ett vindskydd utanför Hofors:
Linus tyckte att det var lite blåsigt:
Gangsta Henke:
Snygg Linus:
Vi åkte färja idag:
okej då
Jag har tänkt skriva lite om prestationsångest och dålig självkänsla, kanske lite om viktproblem också... om att viktproblemen beror på prestationsångest och dålig självkänsla kanske...
Men bara om jag orkar eller rättare sagt när jag orkar!
Inte ikväll blir det iallafall, det kommer lite bilder på vad vi gjort sen jag bloggade sist istället,eller nja det blev inte riktigt sant, det är helgen i bilder. På tal om det...snart är det helg igen!
Beslutsångest!
Meningen med den här bloggen var ju att den skulle vara någon slags kanal för att få ur mig lite tankar kring olyckorna och sorgen.
Tyvärr har den blivit som alla andra bloggar, en dagbok där jag berättar om saker vi gör, mestadels de roliga sakerna och mycket om Ola förstås.
Nu har jag beslutsångest om jag ska fortsätta skriva här eller om jag ska lägga ner...
Jag har egentligen massor av tankar kring livet och döden, om att må riktigt dåligt men att inte visa något utåt.
Är det något folk vill läsa om? Nej, det tror jag inte...det är ju deprimerande...men å andra sidan är det ju valfritt...man behöver ju inte läsa!
Mår jag egentligen nå bättre av att skriva om det?
Kanske bättre att lära sig prata om det?
Näe...jag vet inte hur jag ska göra! Ska jag fortsätta ha bloggen som en dagbok? Ska jag skriva om sorgen? Ska jag göra både och? Ska jag sluta skriva här överhuvudtaget?
Äh...jag vet inte! Får fundera lite till
Tjing!
