Självupptagen utan självkänsla

Har struntat i att skriva på några dagar...har ändå inte haft nåt vettigt att säga.
Jag försöker ta tag i saker för att själv må bättre både kroppsligt och knoppsligt... mest knoppsligt förstås! Det hör ihop lite ibland tror jag.
Det blir liksom som en ond cirkel på nåt sätt...man går upp i vikt pga att man inte mår speciellt bra...sen mår man ännu sämre för att man gått upp i vikt.
Det sätter sig i huvudet, som att jag blev ful och äcklig ju mer jag gick upp i vikt.
 
Well, well, jag har ju börjat jogga och så har jag börjat på Sh'bam på tisdagarna i Hedesunda, igår var jag ut också och provade bodypump så nu blir det till att åka ut på torsdagar också.
I morse var jag för första gången och provade gymmet på jobbet!
Så nu ska jag försöka komma igång med styrketräning också igen.
Man tycker ju att det borde hända lite saker med kroppen snart! Att man faktiskt får mer energi av att träna gör inte saken sämre. Det gäller bara att våga börja! Jag vet ju att jag mår bättre när jag håller igång!
Att man fortfarande tror att alla andra tittar på en och undrar vad man gör där är ju tråkigt. När man innerst inne vet att så inte är fallet... (måste lära mig att skriva/säga JAG inte MAN)
Jag själv struntar väl fullkomligt i alla andra, jag har fullt sjå att koncentrera mig på vad jag själv håller på med. Jag gissar att dom flesta är lika "självupptagen" som jag är, så att ingen bryr sig om hur jag ser ut och hur jag gör.
Igår t ex på bodypumpen så körde jag med tooook löjliga vikter, för att jag skulle vara rädd om nacken tänkte jag. När jag sen såg hur mycket dom andra la på så började jag må lite illa... Faaan! Dom lär ju tro att man är helt otränad! Sen tänkte jag: Äh jag vet ju att jag LÄTT skulle ta allihopa där inne i råstyrka!
Men vad spelar det för roll??!!
Måste man var starkast, mest vältränad, duktigast, ha bästa konditionen osv osv?
Vad hände med: Jag duger som jag är!?
Jag jobbar på´t...jag jobbar på´t!
Hur som helst ska jag lägga på mer vikter nästa gång på bodypumpen eftersom jag faktiskt inte kände nånting, man vill ju att det ska kännas när man tränar åteminstone!
 
Igår hade jag en bra dag!
Först fick jag besök på jobbet av en fd kollega, så vi pratade lite skit och drack kaffe. Han fick också visa upp sin nya hoj förstås, jättefin!
Tack Tobbe för besöket, hoppas det blir fler gånger!
 
När Tobbe hade åkt var det dags för lunch som jag fick sällskap på också av en fd kollega!
Jag och Christoffer hade en lunchdejt så han hämtade upp mig på jobbet, mycket trevligt, det var så längesen vi träffades nu. Kanske synd att kalla honom för fd kollega...vi har väl umgåts lite mer än så... Han får nog klassas som kompis! Japp så får det bli!
Från jobbet åkte jag ut till Hedesunda för att som skrivet köra ett pass bodypump. Mamma var hundpiga och tog en promenad med Ola medans, perfekt!
Idag började jag dagen med att köra ett styrkepass i gymmet! Bra start! Nu ska jag se till att kvällen blir lika bra, fredagsmys med kärleken!
Imorgon ska jag ut med tjejerna, det ska bli såååå himla roligt!
 
Kraaam


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mariasmening

Livet går vidare! Eller?

RSS 2.0