Nu var det längesen jag bloggade, fullt upp med valp! Men det är bra, då har man annat att tänka på en stund.
Jag tänkte skriva lite om rädsla... Jag är rädd nu för tiden...för döden... Jag är inte rädd att dö själv, men att någon annan i min närhet ska.
Det är otroligt påfrestande att gå omkring och vara rädd för det! Jag vet ju att man inte "ska" gå omkring och tänka så, men det är lättare sagt än gjort ibland.
Nu har det snart gått lika lång tid sedan pappas olycka som det var mellan Klas och pappas... 1 år och 3 månader... Jag tänker ofta: vems tur är det nu då?
Jag försöker verkligen leva i nuet! Men det är svårt...sååå svårt att slå bort den där tanken!

Det är inget jag kan göra något åt att människor dör, jag vet det, men jag önskar att jag kunde! Känslan av maktlöshet gör mig tokig ibland! Man vill ta hand om "de sina" som man har omkring sig. Men i slutänden så kan man bara ta hand om sig själv på bästa sätt.

Ibland säger jag: Jag orkar inget mera! Men man gör ju det ändå...för att man måste... visst kan man lägga sig ner och "ge upp" men vad ska bli bättre av det?

Det är svårt att känna sig tacksam över vad man har. Det är lättare att tänka på det/dom man inte har.
Men det är något man MÅSTE komma ihåg och påminna sig själv om!
Jag är lycklig, glad & tacksam att jag har min familj, Henke, mina djur och mina vänner!
Att jag får låna Er den tid som är just nu! Att jag fått låna Er den tid som varit! Att jag förhoppningsvis får ha Er en stund till.
TACK för att Ni finns i mitt liv!
Puss & Kram